Tjabba Tjena Mittbena!
Idag var första dagen på andra veckan i sommarskolan och jag kan beskriva det hela med tre ord: Stress, oro & ångest. härligt va?
vill inte vara pesimistisk men det känns jobbigt när man själv kommit till en punkt där man bara känner att allt är omöjligt? Att man faktiskt inte klarar mera? Man vet liksom inte hur man ska klara det heller,och det har man aldrig vetat? Provet är på fredag och jag fattar inte alls hur jag ska lyckas få G på det? känner mig så jävla sugig som inte ens klarar att få G på G-nivåns prov, för det är ett sånt prov de har där på sommarskolan det är bara grundgrejer. Sånt som man förväntas kunna när man går i nian. Men det kan inte jag? Hur ska jag lära mig det? Inte Fan vet jag! får helt enkelt bara bita ihop och tänka ''Jaja men du har iaf försökt'' Men det känns inte som att det räcker för mig?
...Eftersom det har känts lite surt så har jag shoppat en hel del på sista tiden. Ta till exempel imorse när jag gick upp kvart över 6 för att hinna åka till Gants rea i Kista innan sommarskolan.
Jerker kallade mig ''kläd-Freak''? haha undrar varför? Inte är man väl galen bara för att man gått upp 06.15 för att sedan stressa iväg till Gantrean efter att ha fått ett clubmail några dagar innan.
xoxo /Susan
6 kommentarer:
Usch tycker värkligen synd om dig!! Men du kommer att klara livet gallant endå! det är jag rätt säker på.
Haha vad roligt att du kom iväg till rean endå :) blev det något fint då?
PussiMuss / Madde
Tack det värmer, Verkligen! <3
jaa jag köpte en jätte snygg tröja :D
oj glömde :O
xoxo /Susan
käraste soosi...jag om någon vet hur du känner dig och jag förstår den fördubblat så jobbiga kännslan nu när det är sommarlov och allt! Jag vet att du kämpar hårt och mer än så kan du faktiskt inte göra! Jag vet att det också känns hopplöst, att kämpa och man känner att man inte orkar och inte kan mer...och man känner också att det man kan inte räcker, man fortsätter att kämpa men i slutändan kommer man till samma insikt; jag kan inte göra mer än det är! och jag är säker på att det kommer att räcka! Syna dig själv på insidan och ta fram dina starka sidor...ja jag vet det kan också vara svårt i bland, men dom finns där Susan! Man kan ibland även känna att det är väl ingenting speciellt med mig och jag kan väl inget speciellt, men då kan jag tala om för dig att det kan du visst det och jag försäkrar dig igen att det räcker gott och väl. Du och jag kommer ändå aldrig att jobba med något jobb som man kommer att behöva alla obegripliga sifferkombinationer!
Nu ger jag dig en stor och varma och länge kram som får dig att känna dig mera nöjd med dig själv och att du kommer klara det!!! älakar dig för den du är!
rumpabumpa/mira
Jag är verkligen tacksam för de fina komentarerna Mira! <3
Så skönt att alltid veta att du om någon faktiskt förstår mig, att du inte tycker att jag ger upp så lätt och att du verkligen kan pusha mig, fast på ett bra sätt!
Älskar dig med! <3 =)
xoxo/ susan
tack maj löv!
rumpabumpa/mira
Skicka en kommentar